Orkar inte, har så mycke energi men finns inget oh göra så jag får damp, rå damp !!! Ffhhhknhytdcfswdköåuf så känns dä nu !!!!!!

Måste först och främst säga att detta är inget rop på hjälp, inget sätt för att få uppmärksamhet eller få någon att må dåligt eller tycka synd om mig, måste ändå erkänna att jag gråter en skvätt när jag skriver det här, gör mycke dä nu för tiden, fast utan att någon egentligen vet om det.

Jag vet om mina fel även om folk försöker att berätta dom för mig gång på gång som om jag skulle ha glömt.

Men ett sånt felsteg glömmer man inte, man gör bara inte dä. Jag har försökt att laga dä som jag haft sönder men dä är inte så lätt, speciellt när folk får mig att känna som om bara jag gjort fel, som bara jag har mina brister. Jag orkar inte mä att andra männsikor som inte har något med saker och ting att göra ändå lägger sina åsikter i det hela utan att bli förfrågade, vet att dä inte är något man kommer ifrån, det finns överallt. En sak till jag inte heller verka komma ifrån är att jag är så hemsk att jag inte är värd att kämpa för. Förens dä är försent och jag desutom redan sagt att dä är just dä, försent. Det är tydligen då man kan försöka, när det finns en halv procents chans att jag vill fortsätta och den procent är större än man tror, för det kvittar hur stort jag blivit sviken, ner trampad, jag är alltid svag, ska alltid förlåt. Jag skriver det här i hopp om att någon ska förstå. I hopp om att någon faktiskt ska reagera och inse att det snart är försent att säga förlåt oh tro att den där procenten alltid kommer finnas där. Folk som tycker jag gör fel och att jag är elak, ni har inte ens sett hälften, jag har inte ens börjat, jag kommer att gå sönder om jag fortsätter att bli sviken på dä här sättet, jag kommer snart inte dela av mig av mina känslor till någon, jag kommer inte va jag längre. Dä är nog dä jag är mest rädd för, att sluta va jag för jag vet inte vem jag kommer oh va annars, det kan sluta mä att jag inte är någon, mina närmaste vänner och sånt kommer ha tillgång till det här och om någon annan vill läsa så gärna men jag la inte upp den på min vanliga facebook eller något för att jag vill ha uppmärksamhet eller något, jag la upp den så mina nära vänner och framför allt min erik kan se detta, för det är er jag vill nå fram till, speciellt en av er, jag har bara blivit så här besviken oh dä är av en. min pappa, han som aldrig är hemma, han som inte beter sig som en pappa utan som en liten unge, han som skulle finnas där för mig när jag behöver hjälp oh inte skjuter upp allt tills dä är försent, som kommer ihåg vart jag ska , om jag är hungrig osv.

Det var ungefär allt jag ville säga, vill inte trycka ner någon eller något men detta går inte, måste få ut dä till alla utan att behöva säga det om och om igen, glömmer någon kan den läsa detta igen och igen och igen tills det är fast.